everybody is talking about...

... Marie Antoinette. Ialla fall om man får tro DNs kulturredaktion där Åsa Beckman och Leif Zern i dagens nätupplaga ger sina respektive reaktioner på filmen.
Intressant är att Beckman och Zern har så totalt olika perspektiv när de skriver om filmen, vilket också känns helt naturligt eftersom det just är Marie Antoinette som diskuteras. Skillnaden i approach blir som en metasymbol för hela filmen, i allt det lättillgängliga, enkla och roliga så döljer sig något djupare.
Leif Zerns spark i rumpan på alla som säger att filmen inte har något att säga är fullständigt befogad och nödvändig. I samma mening konstaterar han också att det verkar finnas ett sjukligt behov idag av att bli skriven på näsan och att detta är karaktäristiskt för dem som hävdar att filmen inte har något att säga.

En annan film som det också skrivits mycket om det senaste är Casino Royale och även om den inte kanske direkt har debatterats på samma sät så har den fått väldigt mycket uppmärksamhet. Och det med alla rätt. På 90-talet körde TV3 ett antal "bondfeber" episoder där man visade i stort sett alla Bondfilmer, en varje fredag, så lång lagret räckte. Jag såg alla. Flera gånger. Personliga favoriter är Dr. No från 1962, men Sean Connery som Bond och Ursula Andress som Honey Rider och Goldfinger från 1964, även denna med Sean Connery som Bond, men med Honor Blackman som bondbruden Pussy Galore.
Filmerna är idag inte alls politiskt korrekta, vilket är fruktansvärt roligt. Uttrycket "Bondbrud" i sig är ju i viss mån objektifierande, men titta bara på bondbrudarnas namn! Pussy Galore och Honey Rider! Naturligtvis skämtar bond på något sätt om tjejernas namn i filmera... Och det är just humorn som är Bondfilmernas styrka. För dom är förutsägbara som få andra filmer och upplägget är i stort sett alltid detsamma.
I Casino Royale som utspelar sig före alla de andra Bondfilmerna är också humorn en viktigt ingrediens. Hela filmen är dock mer politiskt korrekt och skämten är av lite annan karraktär, handlar oftare om referenser till de gamla filmerna som kronologiskt utspelar sig efter denna. Casino Royale var en riktig överraskning och en nytändning för Bond efter att ha gått på sparlåga med Pierce Brosnan som Bond. Den stora frågan är hur man skall gå vidare nu?

För alla som älskar Bond, ett litet citat att minnas:

Bartender: Shaken or stirred?
James Bond: Do I look like I give a damn?

dental adventures.

jag drog ut en jävla visdomstand idag.

förlåt, drog ut var något av en vacker omskrivning. tanden i fråga borrades sönder och samman efter det att tandköttet bredvid hade skurits bort. sedan slets bit efter bit ut, följt av borrning i tandbenet. det var blodigt som fan.
5 stygn på det så var jag rätt mör.

sedan blödde det i min mun i 6 timmar. jag lyckade pilla i mig lite ris som enda föda idag, eftersom jag knappt kan öppna munnen utan att det börjar blöda igen.

jag var tvungen att sjukanmäla mig från jobbet imorgon och 4 personer har under kvällen frågat om jag vill gå med ut och ajg har tackat nej till samtliga för att jag har 4 st smärtstillande i kroppen.

jag ska nog fan sova nu.

...and then there was light

Jag tänkte börja med att berätta om min dag, dagen då mitt bloggande fick en fet renässans. Idag har jag läst delar ur Jean-Jacques Rousseaus ”Julie”, en brevroman från 1700-talet. Jag har också läst Voltaires ”Candide”, som är riktigt skojig. Anledningen till att jag läser just dessa texter just idag är att jag pluggar Litteraturvetenskap på Göteborgs Universitet.
Nu vet ni det.
Jag tänker inte säga så mycket mer idag, detta är ju bara början.
Men vi avslutar första inlägget med ett citat ur ”Julie”:

”Ni känner till det antika bruket av klippan på Leukas, den sista tillflykten för så många olyckliga älskande? Den här platsen liknar den på många sätt. Klippan är brant, vattnet är djupt och jag är förtvivlad.”