Filmfesten so far.

Halva filmfesten är över och för min del tror jag att hela filmfesten är över. Jag har inga pengar. Men jag tänkte ändå rapportera lite om hur det har varit hittils.

Fredag
Kvällen började med tequila och öl hemma hos Thomas, vilket var schysst. Sedan bar det av till Folkan för thailändska Syndromes and a Century. Den var otroligt vacker och ett fantastiskt bevis för att en film inte behöver en solklar handling för att vara riktigt bra. Värt en fyra i betyg.
Det var en finfin inledning på festivalen och fredagskvällen i tältet var inte sämre.

Lördag
Ingen film denna dag. Lite studier och bakfyllekurerande. På kvällen blev det åter tältet och Silverbullit som var rätt schyssta live.

Söndag
Hype hype!
Paprika inledde söndagens filmtittande. Det var fullsmockat på Bergakungen vilket naturligvis höjde förväntningarna ytterligare. Men ojojoj vilken bra film. Jag var den mest skeptiska i sällskapet: det här med animerad film är inte min grej trodde jag. Så fel jag hade.
Paprika är en film där drömmar och verklighet blandas ihop om vart annat och det passar helt perfekt som animerat. Dessutom var soundtracket alldeles utmärkt! En klockren femma i betyg.
Jag hoppas verkligen att någon svensk distributör fattar att det är värt att åtminstone släppa den på DVD!

En timme senare var det dags för lite retro: Lars von Triers Epidemic på Pustervik. Även här var förväntningarna höga. Jag högaktar dansk film i allmänhet och Lars von Trier i synnerhet.
Tyvärr vet jag fortfarande inte riktigt vad jag tycker om den. Jag skulle vilja säga att den är väldigt ojämn. Topparna är geniala, men i dalarna blir det smått långtråkigt. Den totalläskiga avslutningen höjer dock helhetsintrycket till en fyra.

Måndag
Efter några timmar i skolan var det dags för Pasolini next to us på Haga. Jag hade redan innan sagt att filmfesten från och med nu kommer bli mer intressant än spännande. Vilket också stämde väldigt bra.
Pasolini next to us handlar om tillkomsten av Saló eller Sodoms 120 dagar, men framförallt är det ett porträtt av en människa. Även om vi får en inblick i hur det var på inspelningen så är det ändå Pasolinis långa utläggningar som biter sig fast.
En trea i betyg: intressant, men som film är den inte värd mer än så.

Åter dags för Lars von Trier. Direktören för det hele gjorde von Trier "med vänster hand" mellan inspelningen av hans Amerikatilogi. Jag blir grön av avund.
Detta är en lättsam film, som von Trier själv berättar som berättarröst i början av filmen. Men denna komedi är verkligen något utöver det vanliga. Det är en tillsynes simpel film - i stort sett hela filmen utspelar sig på ett kontor. Manuset är bra och ensamblen är fantastisk. Jag trodde aldrig att jag skulle uppskatta och skratta så här åt von Trier.

Tisdag
Sista filmen än så länge är Still alive - A film about Krzysztof Kieslowski. Som titeln säger - en dokumentär om Kieslowski. Filmen gjorde för Polsk TV som en hyllning till Kieslowski tio år efter hans död. Och det märks direkt att det är en mer traditionell dokumäntär än filmen om Pasolini. Den är inte alls lika snygg och upplägget är ett helt annat. Här ska hela hans liv hinnas med och det blir lite väl snabbt och kort. Därmed inte sagt att det inte är intressant.
Intressant är det, men jag blev inte alls lika fängslad som av Pasolini next to us. Men ändå en trea i betyg.


Tillsist en rolig sak. Dagen efter att jag sett Pasolini next to us såg jag att GP:s Sven Rånlund tipsade om den. Dagen efter Still alive tipsade Sven Rånlund även om denna film. Vilket sammanträffande?