Man kan säga att allt borde gått fel. Men det gjorde det inte. Upplägget var såhär:
Jag och Thomas förfestade hos honom. Med vin och musik och diskussioner om förlegad syn på kultur och annat. Thomas uppmärksammade mig på att ena halvan av DFA skulle spela skivor på Uppåtframmåt den kvällen. Det kändes givet, om det inte hade varit så att man skulle vara 23 år för att komma in. Men vi chansade.
Och vad som började som en vag förhoppning utvecklades senare till den roligaste utekvällen på hundra år. Det var perfekt! Bra dans, bra öl, bra sällskap, bra allting!
Enda missen var att jag missade sista nattvagnen som jag inte fattade när den gick och fick ta en minitaxi.
Min taxichaufför var otrevlig och sur, det var tråkigt. Han blev arg på mig för att jag "inte ens hade en hundralapp" och var tvungen att betala med kort. Men det är glömt!
Kvar finns känslan av att det är roligt att gå på klubb igen efter så många halvdana kvällar där en god bok hade varit nog så skojig.
Bäst på hela kvällen: när Out the door av Who made Who (Superdiscount remix) spelades. Då blev jag lycklig. Det är min pepplåt som jag brukar lyssna på innan jag går ut.
KALAS!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar