Romantik.

Jag ägnar min tid åt romantik! Och det är gött.

1800-talets romantik alltså...

Inte romantik som i verkligheten, på riktigt. Nej, nej.
Det är Litteraturens romantik jag talar om.
Svensk lyrik för att vara mer precis.

Men det är gött. Vem behöver riktig romantik när man har Tegnér och Stagnelius.


Välan, ur källan vill jag dricka
med mod, om jag är drycken värd.
Med friska ögon vill jag blicka
omkring mig i den sjuka verld.
Den gyllne lyran skall ej klinga
om qval, dem sjelf jag diktat har,
ty skaldens sorger äro inga,
och sångens himmel evigt klar.

Ur Sången (1819) av Esias Tegnér.



Parnassens tinnar hafven I bestigit,
de solbeglänsta mensklighetens höjder;
ty högre sticker inte menskan opp,
än vettenskap och konst ledsaga henne.

Ur Epilog vid Magister-Promotionen i Lund 1820 av Esias Tegnér.




Från min Lund-tripp i höstas