Semester!

Nu åker jag på semester, taxin kommer om fyra timmar. Jobbig tid att åka, men vafan. Ses om en vecka...

Romantik.

Jag ägnar min tid åt romantik! Och det är gött.

1800-talets romantik alltså...

Inte romantik som i verkligheten, på riktigt. Nej, nej.
Det är Litteraturens romantik jag talar om.
Svensk lyrik för att vara mer precis.

Men det är gött. Vem behöver riktig romantik när man har Tegnér och Stagnelius.


Välan, ur källan vill jag dricka
med mod, om jag är drycken värd.
Med friska ögon vill jag blicka
omkring mig i den sjuka verld.
Den gyllne lyran skall ej klinga
om qval, dem sjelf jag diktat har,
ty skaldens sorger äro inga,
och sångens himmel evigt klar.

Ur Sången (1819) av Esias Tegnér.



Parnassens tinnar hafven I bestigit,
de solbeglänsta mensklighetens höjder;
ty högre sticker inte menskan opp,
än vettenskap och konst ledsaga henne.

Ur Epilog vid Magister-Promotionen i Lund 1820 av Esias Tegnér.




Från min Lund-tripp i höstas

Shortbus.

Jesse, the John: In real life, are you a top or a bottom?
Severin: This is real life.
Jesse, the John: Let me put it this way: do you think we should be in Iraq?


Aldrig har jag varit med om att en grupp på ca tio personer lämnat en film efter bara en halvtimme. Att någon ställer sig upp och man känner hur ett helt gäng andra bara har väntat på att någon skulle ta första steget. Och det är inte några stycken som smyger ut, utan det är en betydande del av publiken som väldigt tydligt marscherar ut ur salongen. Varför då?

Hela händelsen tycker jag är ett fantastiskt betyg åt filmen. En hel grupp med människor över 15 år klarar av någon anledning inte av att sitta kvar och titta på den här filmen. Det betyder ju att Shortbus faktiskt berör, på riktigt. För det gör den verkligen.

Jamie: Was that the first time someone sang the Star Spangled Banner into your ass?
Ceth: No.

Humor och allvar, filosofiska resonemang och politiska statements. Bra grejer tycker jag, och Shortbus har allt.
Naturligtvis väcks också en del frågor: handlar om filmen om uttråkade amerikaner som söker spänning? Någon säger att "elfte september är det enda verkliga som någonsin har hänt oss".
En kille har förföljt en av huvudpersonerna i flera år och fotat honom. På frågan varför han har gjort det säger han typ "ni verkade intressanta. Och så har jag inte kabelteve". En ursäkt, naturligtvis, men ändå. Jag är inte konstig, jag har bara tråkigt. Eller jag vill helt enkelt vara med och leka?

En fantastiskt fin och viktig film, se den snart! Nu måste jag sortera mina intryck lite, så kanske jag återkommer med ett mer sammanhängande resonemang. Om det ens är möjligt?

Tillsist:
Man kan verkligen undra om DN:s Kerstin Gezelius verkligen har sett filmen. Eller om hon kanske helst av allt bara hade velat vara en av dom som gick efter att James sugit av sig själv?

Adjö.

Familjen P*****

Det finns 4 manliga personer med mitt efternamn. Jag, pappa, farbror och farfar. Desto fler kvinnor.
Men idag blev vi 5! Jag har nämligen fått en liten kusin. En kill-kusin. Skål för det!

Till något helt annat. De har varit 2 roliga dagar nu. I torsdags var det Attitydfest, Attityd fyllde 10 år och detta firades på draken. Sedan gick jag och några av mina gamla Attitydkompisar och drack öl och hade det hur trevligt som helst.
Igår hade klasskompismikael fest. Det var hur trevligt som helst! Efter kalaset hos Mikael bar det av till Artisten för scenskolefest typ. Eller scenskolepub. Eller det var nog både scenskolan och musikalartisterna. Eller jag vet inte, men trevligt var det iaf!
Två riktigt roliga kvällar, och idag är det dags för Shortbus. Hyllad och utskälld om vartannat. Det ska bli hemskt spännande att äntligen få se den!

God kväll.

Mänsklighet.

Göteborgs Universiet har det högsta söktrycket, alltså flest ansökningar per utbildningsplats, i Sverige.

Ansökningarna till humanistiska ämnen vid GU gick ned med 5000 jämfört med förra året. Från drygt 25000 ansökningar till drygt 20000.

Jag tycker personligen att det är väldigt tråkigt. Framförallt tolkar jag nedgången som ett tecken på att vårat samhälle blir mer och mer ekonomiinriktat. Jag har svårt att tro att intresset för humaniora har sjunkit så drastiskt på så kort tid. Det handlar nog helt enkelt om att unga människor idag inte tror att humanistiska studier kommer leda till något (ekonomiskt) positivt.

Tyvärr tror jag också att detta ökar den kulturella klyftan i samhället och spär på fördommar kring förhållandet mellan "finkultur" och "populärkultur".


Läs för fan! Kultur är viktigt. Inse!

Bra skit.

Idag har det investerats. I fler böcker. Jag tror dock att det är värt det.

Vi är nu inne på romantiken och det är schysst som aldrig förr. Den engelska poesin är tuff och steget från Sturm und drang och romantiken till idag känns fjuttigt.
Idag blev alltså något av en nytändning i mina litteraturstudier. Ny lärare för första gången sedan introduktionskursen - inget ont om Dag Hedman - men det är sjukt bra att få lite nya infallsvinklar. Det känns så att säga fräscht.
Romantiken är början på belöningen för oss som slitit med Stiernhielm och andra mindre begåvade figurer som av någon outgrundlig anledning måste läsas av alla litteraturstudenter. Eller vafan jag vet ju varför, men det är helt enkelt o-gött.
Men som sagt, belöningens tid har börjat. Ny litteraturlista med mycket spännande grejer. Det enda som käns kass just nu är att tempot vrids upp ytterligare något på denna kursen. Tills på måndag är det engelsk och tysk romantik (lyrik) och tills på onsdag ska vi läsa inte mindre än 3 romaner.
Mary Shelleys "Frankenstein", Edgar Allan Poes " Huset Ushers fall" och E.T.A. Hoffmanns "Sandmann".

God afton.

Art-talk.

Då var det över. Skönt, det gick okej. Klarade mig iaf!

Konst-snackisen om Rubenstavlan med utropspris på 15 tusen som landade på 16,6 mille är bara så sjukt skoj.
Helt osannolikt klantigt, roligt och chokerande...

tomorrow ba-bang!

Imorgon är det tenta. Börjar få lite rutin på detta nu, tredje tentan... Det handlar om att läsa PRECIS så mycket som man behöver. Inte mindre, inte mer. Man behöver lite tur också, med frågorna.

Men det känns inte bra den här gången, jag har missat kanske 30 procent av all litteratur och har legat efter hela denna delkursen.
Trösten är att om 13 timmar är det över och jag kan gå och dricka öl.

Dagar som denna innebär också ett visst mått av självransakan: tvivlen hopar sig när jag tvingas repetera Stiernhielm, Thorild och deras svenska kompisar. Det är verkligen inte roligt.
Dessutom hittade jag en anteckning i mitt block som totalt definierade klassen på svensk 1600 och 1700-talslitteratur: VIKTIGT! På 1600 och 1700-talet var skönlitterärt skrivande meriterande för statlig tjänst.

Det säger sig självt, det var inte meningen att 19-åriga litteraturstudenter skulle spendera fredagskvällar i Stiernhielms sällskap.

För att lätta upp mitt tenta-tunga sinne tänkte jag skriva en liten lista på allt som varit bra på denna delkursen. Håll till godo:

Ludivicio Ariosto - Orlando furioso
Francois Rabelais - Gargantua
Christopher Marlowe - Doctor Faustus
Ben Jonson - Volpone
Carlo Goldoni - Uppochnedvända världen
Francois Voltaire - Candide
Johann Wolfgang von Goethe - Den unge Werthers lidanden
Carl Mikael Bellman - Fredmans epistlar

Det är, så att säga, värt det.

Todays theme.

- Why do you always smile?
- Because it's all so fucking hysterical.

Late night with...

Man kan säga att allt borde gått fel. Men det gjorde det inte. Upplägget var såhär:

Jag och Thomas förfestade hos honom. Med vin och musik och diskussioner om förlegad syn på kultur och annat. Thomas uppmärksammade mig på att ena halvan av DFA skulle spela skivor på Uppåtframmåt den kvällen. Det kändes givet, om det inte hade varit så att man skulle vara 23 år för att komma in. Men vi chansade.
Och vad som började som en vag förhoppning utvecklades senare till den roligaste utekvällen på hundra år. Det var perfekt! Bra dans, bra öl, bra sällskap, bra allting!
Enda missen var att jag missade sista nattvagnen som jag inte fattade när den gick och fick ta en minitaxi.
Min taxichaufför var otrevlig och sur, det var tråkigt. Han blev arg på mig för att jag "inte ens hade en hundralapp" och var tvungen att betala med kort. Men det är glömt!
Kvar finns känslan av att det är roligt att gå på klubb igen efter så många halvdana kvällar där en god bok hade varit nog så skojig.

Bäst på hela kvällen: när Out the door av Who made Who (Superdiscount remix) spelades. Då blev jag lycklig. Det är min pepplåt som jag brukar lyssna på innan jag går ut.
KALAS!